Frid vare med er alla mina läsare. Boromir här, tillbaka vid tangentbordet och redo att förmedla något till er. Det har varit hektiskt den sista tiden, men åter blommar såväl kontor, som flora. Låt mig förklara varför.

Jag var nyss hemkommen från fritagningen av min broder Ansgar (inte biologiskt) nere i Slovakien, jag var trött och sliten. Min enda önskan var i vanlig ordning att få lukta på mina pelargoner efter hemkomsten. Innan avfärd hade jag nämligen sett till att meterlånga längor av pelargoner var planterade. Allt var planerat in i minsta detalj, dessvärre möttes jag av ett blodbad när jag kom hem, bildligt talat.

ett blomsterbud online, wow

Blomstersabotörens budskap – lämnat på en lapp

Någon våldsverkare hade nämligen saboterat hela odlingen och enbart lämnat en lapp kvar med budskapet:
Hur kunde du hjälpa honom, jag trodde vi var vänner”, stod det på lappen med en krossad tekopp bredvid.

För allt i världen kunde jag inte förstå vem som lämnat detta hot till mig. Allt jag vill är att bedriva Grufkontoret med framgång, visst kan jag tänka mig att gå över lik för att nå dit, men jag trodde aldrig att det skulle gå såhär långt. Det jag lärt mig genom åren är att aldrig ge upp, oavsett omständigheter. Låt oss vara tydliga, det såg mörkt ut efter att odlingen raserats. På något vis var det min ömmaste punkt, och min okända sabotör kände till det.

Med pelargonerna utraderade och eliminerade var jag tvungen att ersätta dem. Efter några timmars funderande insåg jag att det allra bästa hade varit att köpa nya. Därför gjorde jag det. Sagt och gjort – några timmar senare blickade jag ut över en hel rad av pelargoner. Jag kunde även äntligen lukta på dem, och därmed komma ner i varv för första gången efter Bratislava.

köp fina blommor online
Flyktbilen från Bratislava.

Fritagningen i Slovakien – min ljusglimt

Med Ansgar på fri fot hade jag äntligen en samarbetspartner igen. Länge har jag bedrivit Grufkontoret på egen hand och utsatts för diverse hot, utpressningar och annat illavarslande beteende. Dessutom har länsman varit efter mig. Ingen tycks acceptera att min herrgård befinner sig på i min mening internationell mark. Jag står över lagen och har så gjort sedan jag föddes. Det sade alltid min mamma till mig, och jag har alltid levt på det sättet.

Därför behöver jag inte böja mig för någon. Inte ens dig, du som läser det här. Grufkontoret är mitt kungarike, här är jag kung. Kommer du hit får du vara beredd på att du är underlägsen mig. Se bara vad vi uträttat genom åren, och du kommer förstå.

Hur kom idén om ett Grufkontor?

Allting började en gång i lågstadiet när min lärare Hulda Kalkkinen frågade vad vi elever ville bli när vi blev stora. Jag skrek direkt att ”jag ska göra ett Grufkontor”. Alla skrattade, inklusive läraren. Det var sista gången jag satte min fot i skolan. Direkt sökte jag mig vidare till andra domäner och började min egen resa. Det blomstrade inte direkt, därför var jag tvungen att hela tiden plantera blommor för att också föra över dess spirande kraft till bolaget.

köp blommor online
Jag – på väg hem till Grufkontoret. Mitt kungarike.

Det tog sin tid, men till slut började framgångarna komma. Jag fritog Ansgar. Hög på livet och framgång återvände jag sedan hem till ett fält av uppdragna pelargoner, fem vräkningskrav och tre skotthål i fasaden.

Framgången var kortvarig och jag känner mig åter ganska misslyckad. Hur ska det nu gå? Hur länge kommer mina blommor förbli intakta innan nästa incident? Det är miserabelt att leva i den ovissheten. Finn den därför icke.

Tack.

Boromir Andersson, för Grufkontoret i tiden.

Kategorier: Nyheter