Vad drömmer du om? Själv har jag sedan jag prickade in min första bandeja drömt om att bygga min egen padelbana. Efter en osannolik tipsvinst öppnades dörren och nu har det hänt – i en nyanläggd stålhall på min tomt. Välkomna till Gandalfs Centercourt.

Krister och Gandalf inför padelmatchen med stort p. I solen utanför en stålhall innehållandes en padelbana.
Padel förbrödrar, men kan också förgrena.

En oväntad förälskelse – i padelburen

Jag har aldrig varit en fena på sport. I skolan var jag den där killen som blev vald sist när det skulle spelas boll. Inte ens i de regionala mästerskapen i schack valdes jag ut, trots månader av träning. Det kommer för alltid sticka i mina ögon när jag tänker på Krister Andersson som blev vald istället. Detta var 1983 och efter att ha sett den där schackserien på Netflix med frugan häromåret var det som att jag togs tillbaka i tiden.

Jag har alltid haft min hockeykortssamling och min fjärdeplats i Vi i femman att luta mig tillbaka på. Det har varit det jag kunnat plocka fram i fikarummet. Tills jag fann padel, denna underbara spanska racketsport.

Det var på en afterwork som jag för första gången greppade tag i racket. I par med Jeanette mötte vi Frank och Krister (ja, den Krister). I alla år hade den sistnämnde tryckt till mig med min missade uttagning till den här helgturneringen i Vrigstad. Hundratals sömnlösa nätter och uppvaknanden med primalskrik senare skulle jag få min hämnd.

Hela stålhallen såg hans tårar

Det var inget snack. Jag och Jeanette fullständigt pulveriserade motståndet. Väggstudsarna gav spelet en dynamik jag aldrig upplevt tidigare. Likt en metafor till livet, att det alltid ges en andra chans. Missade bollar kom tillbaka, och kunde sedan lassas stenhårt över nät – omöjliga för Krister att returnera. Vi vann med 6-3, 6-1 och för första gången såg jag min barndomsnemesis gråta. Ingen i den stora stålhallen kunde missa hans frustration. Kände jag något dåligt samvete eller sorg för detta? Absolut inte. Jag och Jeanette firade efter att vi spelade med en tripp till det lokala burgerhaket. Hamburgaren var 2+ – men kvällen fick högsta betyg.

Krister deppar efter att ha förlorat stort mot Gandalf och Jeanette. Hela stålhallen hörde.
Krister efter storförlusten mot undertecknad.

En dröm. En tipsvinst. En stålhall.

Jag var i eld och lågor när jag kom hem – 150 kronor fattigare efter att ha betalat för padeltiden. En orimlig summa tyckte jag. Tänk om jag kunde ha det här hemma istället. Jag åkte till närmsta bankomat och tog ut ett kontoutdrag och insåg att mitt finansiella läge inte borgade för detta. Istället gick jag till tobaksbutiken på hörnet och lämnade in en stryktipsrad.

Euforin blev total när en gänglig skotte nickade in 2-1 för Sheffield Wednesday i den nittiotredje minuten. Fullträffen innebar tretton rätt och en enorm prissumma. Jag anlitade en byggfirma redan samma kväll. Valet föll på LR-System, då jag hört om deras stålhallar. Utöver det köpte jag matta, nät, glas, rack, bollar – ja till och med grepplindor.

Några månader senare stod den där i all sin prakt, Gandalfs Centercourt. Gandalf efter mitt smeknamn och centercourt på grund av klara anledningar. En hall för alla, ung som gammal – alla utom Krister Andersson. Den mannen kommer aldrig få sätta son fot här inne. Det kommer däremot skotten Graome O’Callahan få göra. Det var trots allt han som gjorde det hela möjligt.

Ibland är drömmen inte större än att du kan innefatta den i en hall. Se dig om, kanske finner du den redan idag. Den kan vara blott en bajada bort.

– George ”Gandalf” von Eckhoff

Jag drömmer – alltså lever jag. Gör det du också. Sluta aldrig fånga dagen, sluta aldrig leva – sluta aldrig spela padel.

/Gandalf

Kategorier: Nyheter