Idag berör vi något så spännande som trädfällning här på kontoret. Detta är ett ämne jag länge vurmat för och också något jag utövar regelbundet. Låt mig berätta varför.

Senaste gången jag utförde någon form av trädfällning var i Stockholm, där jag högg mig en julgran. Det var med andra ord inte särskilt längesedan då nyss nämnda granrelaterade högtid nyss ägde rum. Jag begav mig då ut mitt i centrala Stockholm med yxan i högsta hugg. Det tog mig lite mindre än två timmar att få ner trädet och därefter bar det av mig till min gård på Västergötlands ädla slätt.

Att hugga sig fram genom livet

Varför åkte jag så långt bara för att få tag på en julgran? Finns det inga vettiga i närområdet? Svaret är både ja och nej. Anledningen till att jag utförde trädfällning i Stockholm var att jag kände för det. Såpass krass kan jag faktiskt vara, ibland är det värt en extra färd för att få precis som jag vill. Tänk om vi alla kunde leva lite mer så, på känsla.

Jag vill leva ett sådant liv, ”on the fly” som jänkarna säger. Det är något jag rentav har tatuerat in på svanken om jag ska vara helt ärlig med er. På min gård lever vi på det sättet. Det får gå som det går lite, ibland resulterar tankesättet i succé, ibland i fiasko.

Trädfällningens riktiga proffs kallas arborister, dem går att likställa med vår tids superhjältar. En arborist kan tämja naturen likt ingen annan. Det är ingen titel det slängs med, utan något en måste förtjäna. Det kräver år av träning och certifiering. Jag kände faktiskt en arborist en gång under min korta studietid i Ljubljana, det var en otrolig människa vid namn Woody Logg. En otrolig individ med hjärtat på det rätta stället.

Kärleken till trädfällningen i Stockholm

Woody lärde mig att hugga ner saker, varje dag testade vi något nytt verktyg och träd. Det blev en härlig aktivitet och något jag verkligen rekommenderar. Få saker för personer samman som trädfällning. Det säger sig självt tycker jag, att hugga ner något bygger upp något annat – i det här fallet vänskap.

På något osannolikt sätt blev något för mig så främmande som att plocka ner träd en livshållning och rättighet för mig. Sedan den dagen har jag vurmat något enormt för arborister världen över. Jag grundade stiftelsen Ask An Arborist för att vidare bygga upp den respekt jag menar saknas för några av vår världs största hjältar. Var fjärde tisdag i Mars samlas vi för ett symposium där vi hyllar trädfällare från hela världen.

fäll träd i Stockholm
Slipa yxan och finn dig själv.

Jag är oändligt tacksam för att jag känner till hur det går till väga, från hugg till klyvning. Ibland gråter jag av glädje över detta faktum. Senast för några minuter sedan. Det har varit varit väldigt utmanande att formatera denna text, då den påminner mig om den vida kärlek jag känner för dessa ting. Jag hoppas att min innerliga längtan här färgar av sig till dig. Kanske kommer du också rycka tag i en yxa inom kort? Kanske kommer du också hugga dig fram genom livet? Jag lovar, du kommer till slut komma fram och finna det jag fann.

Lycka till. Godspeed.

Boromir Andersson.

Kategorier: Nyheter